Vad jag bär med mig

Du kan inte använda någon annans karta för att hitta dig själv.

Det har jag skrivit förut, och jag står för det. Men jag hade aldrig hittat min egen karta utan människorna som gick före mig. Som höll lyktan när det var mörkt. Som sa: här, prova den här stigen.

Så här är de. Inte som en meritlista, utan som en tacksamhet.

Sprickan

Allt började egentligen med en festival jag nästan inte gick på.

Stockholms tantrafestival dök upp i flödet, mitt i spillrorna av en trettonårig relation. Jag skippade fredagen. Jag var för nervös. När jag till slut dök upp, lördag eftermiddag, klev jag rakt in i en workshop om manlighet där män slog på kuddar och skrek.

Okej, tänkte jag. Let’s do this.

Det var starten. Sprickan där ljuset kom in.

Danmark och de sex principerna

Sommaren 2023 åkte jag till Danmark, till The Tribal Vibe. En vilsen, instängd man som letade efter sanningen utanför sig själv, och hittade den inuti.

Där mötte jag sex principer som jag har försökt leva efter sedan dess: Welcome Everything. Assume Nothing. Reveal your Experience. Own your Experience. Honor Self and Other. Leave Better Trace.

Ibland är de levande i varje stund av mitt liv. Ibland tappar jag bort mig. Men varje ny stund är ett tillfälle att börja om.

Det var också där, i ett rum fullt av halvnakna män, som jag hittade kärleken till mig själv. Men det är en annan text.

Närhet, min tantrafamilj

Hemma i Sverige hittade jag Närhet. Min älskade tantrafamilj.

Timmy, Johanna, Marlene, Lisa, Eva. Människorna som byggt och hållit en träningsarena vid liv, år efter år. Det var där jag gick mina första workshops efter uppbrottet. Det är där jag numera själv får leda kvällar, och där jag var med och skapade Midsommar med Närhet.

Närhet lärde mig att träning i mänsklig kontakt är som all annan träning: den kräver en plats, en regelbundenhet och människor som vill varandra väl.

Lin

När jag bestämde mig för att arbeta med det här, att hålla rum för andra människors återkomst till sig själva, letade jag upp den bästa utbildningen jag kunde hitta i Sverige. Jag frågade min kropp om det var rätt val. Det var trots allt en rejäl investering.

Hjärtat sa ja. Jag valde att lita på det.

Lin Holmquists utbildning i tantraterapi gav tillbaka så mycket mer än jag investerade. Kunskapen. Människorna. Den jag blev. Jag har återvänt som assistent flera gånger, och varje gång upptäcker jag något nytt: ett mönster i mig själv jag kan känna igen, hedra och släppa. En workshop med Lin vände en gång mitt inre landskap upp och ner. Det är Lin. Det är sanning. Det är kärlek.

Och det Lin brukar säga bär jag med mig varje dag: det här jobbet, att känna, växa och älska, det är vägen till fred.

Fördjupningarna

Mia Lendahls fördjupning i parcoaching blev en viktig pusselbit: att förstå relationer på ett djupt, existentiellt plan, inte bara individens resa.

Och så böckerna, lärarna på papper. Betty Martin och samtyckets hjul: jag stryker under, stjärnmarkerar, stannar upp. Jaiya och de erotiska blueprintsen, kartan över njutningens språk. Bessel van der Kolk, som gav ord åt det kroppen redan visste. Gabor Maté, som lärde mig att se triggers som lärare istället för fiender. Sam Harris meditationer och de två orden som blev en nyckel till frihet: begin again.

Och alla ni

Till sist: min coach Fatima, som håller upp spegeln när jag vacklar. Mina kollegor och medskapare Joanna, Ania och Tatiana, som jag får flöda med. Min syster. Mina barn, som lånar mig sina ögon så att jag får upptäcka livet på nytt.

Folk brukar säga att jag är modig. Men det är inte mod som har fört mig hit.

Det är ni.

Människor som tror på mig. Människor som ser delar av mig som jag inte anar. Jag har länge tänkt att jag klarar mig bäst själv. Så är det inte längre.

Tidslinjen fylls på, allteftersom vägen fortsätter.